Det är varmt ute och jag är svettig efter cykelturen när jag rullar ner min cykel för de få trappstegen som leder ner till kajnivån på Gamla Stan sidan där Helenes Krog har sin uteservering. Det är första gången i år som jag ser att restaurangen är öppen och jag parkerar cykeln längs med staketet för att se efter hur det ser ut på insidan om den långsmala lokalen. Det är två unga killar som jobbar i serveringen och när jag frågar om det är okej att fotografera så skrattar de till och frågar om de ska posera nakna, så att det blir intressantare bilder. När jag plockar fram kameran glider de blygt ut från lokalen och jag är ensam där inne. Det är ett speciellt rum eftersom taket utgörs av undersidan av en trappa, rummets takhöjd går från 0 - 4 m. Beställning sker genom en lucka i väggen på långsidan och eftersom rummet är smalt men högt så utnyttjas takhöjden för förvaring av varor. Väggarna som vetter ut mot Mälaren är väldigt enkelt uppbyggda träregelväggar med plywood på insidan. Den andra väggen utgörs av parkeringsgaragets ytterfasad som är beklädd med kakel på insidan för att enkelt kunna tvättas av. En enkel skiljevägg delar av rummet från den allra lägsta delen av lokalen, där trappan går ner och möter marken, där under trappan står det fullt med drickabackar och öltunnor. Betongen i resten av lokalen och även pelaren som skär igenom rummet är målad i ljusblå färg. På uteservering som utgör resten av restaurangen sitter några män utspritt och bläddrar i tidningar och dricker öl. Trots att det går en hårt trafikerad gata ovanför oss är det ovanligt behaglig atmosfär, kanske beror det på att man sitter precis intill vattnet och det faktum att man befinner sig i en annan nivå än trafiken som gör att stämningen här är lugn.
Det finns ingen toalett i lokalen men däremot så finns en tillfälligt uppställd bod med toaletter runt knuten ut mot Karl Johan Slussen under körbanan.
