Jag befinner mig på Slussen för att fotografera utsidan av den lokal som ligger i brofundamentet ut mot Sjöbergsplan. Jag har pratat med Telia, bland annat en kvinna från Göteborg, Gullbritt, som vägrade släppa in mig i lokalen. Telia använder sig av lokalen som basstation, dvs. elektronisk utrustning som gör det möjligt att prata i mobiltelefon när man befinner sig inne i bussterminalen eller på tunnelbanestationen. Jag har sedan länge gett upp kampen om att försöka komma in i lokalen men tänker att jag ändå ska passa på att mäta utsidan som ett komplement till de ritningar som jag hittade av en slump i fel mapp på Stadsbyggnadskontoret. Jag står och fotograferar när det plötsligt kommer ut en man från lokalen. Han lämnar dörren öppen och går fram till bilen som står parkerad bara några meter från dörren. Jag fattar att jag aldrig kommer få en sån här chans igen så jag tar mod till mig och går fram och frågar ursäktande om han håller på att arbeta inne i lokalen och om jag möjligtvis får komma in. Mannen är väldigt trevlig och säger att han har kontrollerat utrustningen och att han egentligen är färdig, men han har inte bråttom och säger att naturligtvis får jag titta på rummet. Äntligen! Mannen börjar med att visa mig källarvåningen, som man når via en trappa direkt till höger när man kommer in. Jag visste inte ens att det fanns en källarvåning och blir förvånad när jag inser att det är här nere som Telias basstation står. Den är inte så imponerande, ser mest ut som ett vanligt elskåp. Mannen berättar att det har bott ett hemlöst par här i ett helt år, han pekar mot en liten fönsterglugg som verkar gå rakt ut mot körbanan i den understa delen av Slussen och visar att det var här de tog sig in. Han fortsätter med att säga att de ju oftast bara kontrollerar sin utrustning en gång om året och att han hade kommit hit men inte fått upp dörren eftersom den var barrikaderad från insidan. Han tillkallade polis som öppnad upp dörren med våld och därinne hade de hittat ett hemlöst par och väldigt mycket stöldgods. Jag frågade om han visste vad polisen gjorde med det hemlösa paret och han svarade att de släpptes, polisen tog inte in dem för förhör. Vi går upp till bottenvåningen igen och nu kan man tydligt se att det ju faktiskt är perfekt som bostad, det finns tydliga spår av att någon har bott där. Vi går upp en halvtrappa till ett mellanplan där det finns flera duschar och en toalett. När vi fortsätter upp för trappan möts jag av den största överraskningen, här uppe finns ett riktigt kök, ett stort välfungerande kök med spis och ugn och intill ligger två mindre rum, ett litet kontorsutrymme och en toalett. I köket har det sprayats graffiti på det stora fönsterpartiet som går från golv till tak och det hänger ett svart skynke framför som mannen berättar att de hemlösa förmodligen hängt upp som insynsskydd. Nere på bottenvåningen igen visar Telia mannen mig att de har satt in extra förstärkta dörrar och lås så att ingen kan ta sig in igen och han passar på att säga att nu hade du verkligen tur, jag kommer ju bara hit en gång om året, och du lyckades pricka in exakt den stunden när jag är här!
