29:e Mars 2010

De två senaste gångerna jag varit inne i Slussvaktarkontorets lokaler har det irriterat mig att det finns en dörr som jag inte kan öppna och ingen verkar veta vad som finns där inne. Tillslut får jag tag på en kille som arbetar med mätningar på platsen som tipsar om att jag ska ringa en kvinna som heter Anita på Stockholms Hamnar. Anita visar sig vara kvinnan som vet och hon berättar att det är Sjöräddningen som förfogar över rummet normalt sett men under vintern så ligger deras verksamhet nere just här vid Slussen och därför är rummet tillfälligt utlånat som övernattningsbostad åt de som bedriver mätningsarbeten genom Geocon. Jag får numret till Jesper Martinsson som på bred dalmål säger att det bara är att komma förbi en eftermiddag och titta, men det får inte vara före klockan 16 för då ligger de och sover. Jag möter upp honom efter att ha haft ett annat möte med Slussen och han visar mig in i rummet som hittills varit en gåta. Det är ganska stökigt och det finns inga fönster. Väggarna är målade i gult och inredningen består av en våningssäng och en soffa med ett soffbord. På väggarna hänger några sjökort och Jesper förtydligar att de bara sover här temporärt, allt som finns i rummet tillhör egentligen Sjöräddningen. När jag tittar in i det rummet som ligger på andra sidan så blir det ändå tydligare, här finns gastuber, dykardräkter och andra livräddningsredskap. Rummet är belamrat med grejer men jag får ändå syn på en dörr bakom en massa saker och inser att det måste vara dörren som jag såg bakom toaletten inne i Reventors lokaler, som ingen visste vart den ledde. Förutom alla grejer så finns det två vägghandfat i rummet och i en korridor som försvinner bort till höger finns en toalett och dusch. På kortsidan sitter en dörr som länkar samman rummet med Slusskontoret. Det är ganska dålig belysning och jag misstänker att fotografierna kommer att bli dåliga men jag fotar ändå. Efter en sista kontroll att jag inte missat någon detalj med rummet släcker jag lampan och stänger dörren. Dalmasen Jesper har sedan länge försvunnit ut på arbete igen och jag hinner inte träffa honom igen för att säga tack, men om jag kommer ihåg det ska jag ringa och tacka för hjälpen.