29:e mars 2010

Första gången jag kommer i kontakt med Daniel Sarabia som har lokalen med skyltfönster ut mot Gamla Stan är när vi under hösten anordnar en middag på Slussterrassen tillsammans med studion på Arkitekturskolan. Daniel lånar med entusiasm ut el till eventet och jag förstår att Daniel är en av eldsjälarna som faktiskt vill skapa mer positiv uppmärksamhet kring Slussen. Kort efter invigningen av det nya förslaget till Slussen av Foster & Partners och Berg Arkitektkontor ringer Daniel upp mig och frågar om jag vet vad som kommer att hända med deras lokal. Jag svarar mitt standardsvar, jag vet ingenting och just nu tror jag inte det finns någon som kan svara på det. Det är alltså inte första gången jag är inne i Sarabias lokaler men ändå knackar jag på den stängda glasdörren in till lokalen och väntar på att bli insläppt, Adrian, en av de anställda på Sarabia öppnar och ber mig stiga på. Lokalen är ljus och perfekt för den typ av verksamhet som Sarabia bedriver eftersom de kan visa upp sina kläder som de säljer längs med det stora panoramaskyltfönstret mot norr. Jag lägger mina grejer nedanför trappan precis vid entrén och börjar plocka upp stativ och kamera. Jag frågar om det är någonstans jag inte får fotografera och han går med mig och visar det innersta rummet i lokalen, där på väggen ovanför något som ser ut som en arbetsplats hänger en massa skisser och med en svepande gest pekar han och säger att jag helst inte ska fotografera skisserna. Det lilla utrymmet hyrs av en designer och jag passar på att fråga hur mycket de betalar för hela lokalen, Adrian tror att det ligger på ca 17 000 kr i månaden. Hela lokalen har lutande tak eftersom det ligger under en av de rampade körbanorna och därför är det innersta rummet ganska mörkt och klaustrofobiskt. Medan jag håller på att undersöka de små utrymmena längst in som fungerar som förråd åt kläder och städprylar så dyker den kvinnliga designern som hyr rummet upp och förklarar att det är så varmt inne i rummet för hon är väldigt frusen och har satt in en extra värmefläkt. Vi går ut från det kvava och dunkla rummet till den ljusare huvuddelen av lokalen och Adrian kommer fram och påpekar att jag inte får glömma att fotografera deras replokal medan han pekar mot hörnan där det står ett trumset och några gitarrer. Adrian och designern sätter sig för att fika och jag plockar ihop min grejer för att gå. De frågar lite om mitt examensprojekt och säger att de hade varit kul att se materialet när det är färdigt. Jag säger hejdå med ett halvt löfte om en katalog när den är klar.