Det intressanta med Slussen är att en kontakt ofta leder till en annan, det är som ett synligt nätverk av kontakter som börjar nysta upp sig för mig. När jag befinner mig inne på kontoret till Pompa Joffe, Mats Björklund, så frågar han hur det har gått för mig att komma in i alla lokaler. Jag berättar att det inte är så lätt alltid och att det tar lång tid att hitta rätt person att prata med och att vissa lokaler är lite hemliga och då är det svårt att få komma in och titta. Han visar sin nyckelknippa och berättar att han har nycklar till parkeringsgaraget som ligger i Norra Järngraven till vänster om Slussgaraget och han erbjuder sig att låna ut dem till mig mot att jag kommer och lämnar tillbaka dem. Det är med känslan av att få dela en hemlighet som jag bär med mig nycklarna, hittills har jag varit beroende av andra att de ska öppna upp för mig, men nu har jag egna nycklar och jag måste inte lämna tillbaka dem på en gång, jag kan ta god tid på mig. Det är ingen inne i parkeringsgaraget när jag kommer in, men det står några få bilar parkerade längs med väggarna. Det låter väldigt högt från ventilationen i taket och jag tänker att storleken på rummet hade varit perfekt för en biograf eller en teater, men det där ljudet är alldeles för högt! Jag ställer upp mitt stativ i mitten av rummet och börjar mäta. Jag har ingen lasermätare den här gången och jag får uppskatta några av höjderna. Jag går omkring och tittar, till höger är de två dörrarna till Jan Eriks förrådslokaler och till vänster går rampen ner till MC klubbens lokaler. Bara för att jag kan så tar jag tillfället i akt att gå nerför rampen och öppna dörren ut till kajen utanför, det är verkligen en fantastisk plats att vara på, man är helt osynlig för folk eftersom de befinner sig ovanför mig, men samtidigt kan jag höra dem och jag har full utsikt över Ridddarfjärden. Jag stänger igen och ser till att dörren går ordentligt i lås. Tillbaka i parkeringsgaraget börjar jag packa ihop mina saker, det kommer in en man som hoppar in i en bil och kör ut därifrån. Han verkar inte ta någon större notis om vad jag håller på med. Efter en sista runda av fotograferande går jag, om än motvilligt, och lämnar tillbaka nycklarna till Mats.
