En dag när jag är på Slussen ett annat ärende så upptäcker jag lokalerna vid Franska Bukten. På dörren till kontorslokalen längst t i norr står numret till någon som kallar sig för Pompa Joffe. Jag ringer upp Mats Björklund som han heter egentligen och bestämmer träff på hans kontor. Att kliva in i hallen till hans kontor känns lite som att stiga in i någons lägenhet och jag frågar om jag ska ta av mig skorna. Mats pekar på en blå trasa som ligger på golvet och säger att jag kan torka av skorna på den. Han frågar om jag vill ha kaffe och visar att jag kan gå in och sätta mig i det som verkar vara hans kontor. Han kommer tillbaka med Ballerinakex och kaffe och börjar fråga varför jag har kommit. Vi börjar prata om Slussen och det visar sig snart att Mats har många åsikter om planerna för en ombyggnation. Enligt honom är det inget fel på konstruktionen som han tror skulle kunna fungera bra ett långt tag framöver. Han har gjort ett eget förslag, där framgår tydligt vilken position Mats tar i Slussenfrågan; bevara och börja med att få bort trafiken. Vi reser oss och Mats visar runt i de olika rummen. Han förklarar att hans kontor tidigare var det rum som arbetsledarna höll till i när hamnen var igång. Cheferna befann sig på insidan och hamnarbetarna fick sina dagsarbeten genom att stå och vänta utanför, arbetet delegerades genom en lucka. Från hans kontor leder en gång, som idag tjänar som förråd, vidare till andra inre delar av det som tidigare var hamnens lokaler. Golvet är belagt med kullerstenar och Mats förklarar att korridoren är till för att cheferna inte skulle behöva befatta sig med arbetarna. Han skakar uppgivet på huvudet och vi går vidare till ett annat rum. Det här rummet är annorlunda, det står musikinstrument på golvet och Mats förklarar att han hyr ut de här rummen till några killar som bedriver olika slags verksamhet, bland annat importerar de vodka och hyr ut eskorttjejer som man kan hyra till events. Det står öl längs med väggen och persienner är fördragna, men annars ser det ut som vilket kontor som helst med ergonomiska kontorsstolar och behållare som sorterar gem. Om man följer korridoren från hallen och svänger vänster där kommer man till köket som ligger längts in i lokalen, där finns ett pentry, kaffeapparat, ett bord och några stolar. Det är ganska mörkt och känns lite som en grotta. På väg ut i hallen igen frågar jag vad det är för en lucka som sitter i taket och han säger att jag kan få se om jag vill. Han hämtar en fjärrkontroll som fäller ner luckan och en stege fälls ut. Jag får en ficklampa i handen och klättrar upp för att kolla vad som finns där uppe. Det är mest ventilation och lite isolering, men rätt vad det är så kommer ett susande, svischande ljud som känns obehagligt där jag hukar i det minimala utrymmet. Jag förstår att det är måste vara en buss som kör förbi ovanför mig och helt plötsligt får jag instinkten att ducka, det hörs så tydligt. Det är första gången som jag blir medveten om att vi befinner oss rakt under en körbana och allt prat om konstruktionens tillstånd blir plötsligt tydligt. Jag klättrar ner igen och frågar Mats om han brukar känna av vibrationer, han säger då för andra gången att han inte är ett dugg orolig för konstruktionens tillstånd, den skulle hålla 50 år till om någon frågade honom. Han avslutar med att ge mig ett A4 ark som innehåller hans idéer för Slussen och hälsar att jag ska komma tillbaka någon dag om jag har lust.
