21:a maj 2010

Klockan på Katarinahissen visar på 13.53 och det är 22 grader varmt ute. Jag går uppe på Skeppsbron när jag ser hur en motorcykel kör in på Franska Bukten och stänger av motorn. Jag inser att det nog är någon av motorcykelkillarna som har flyttat in i lokalen bredvid Pompa Joffes, som just har anlänt och jag börjar springa för att hinna fram och fråga om jag får komma in i lokalen och fotografera. Trots att jag tydligt kan se honom från där jag är uppe på bron så är det lång väg att springa för att nå fram till honom eftersom det skiljer åtskilliga nivåer från kajkanten, jag förstår att han inte är den typen av människa som man ställer sig och skriker efter. Jag springer förbi en stor grupp av finska turister som tar upp hela trottoaren och jag försöker att sakta ner på takten lite när jag kommer ner på kajen för att jag inte ska vara för andfådd när jag kommer fram till mannen med motorcykeln.

Det finns ingen annan nere på kajen så han förstår att det är honom jag är på väg fram till och iakttar mig medan jag går emot honom. Lite andfådd kommer jag fram till honom och säger hej. Han ser frågande ut, trots att jag inte kan se hans ögon eftersom han inte tar av sig glasögonen. Jag frågar om han hyr lokalen som vi står utanför och han nickar jakande till svar. Jag fortsätter att trevande berätta att jag varit inne i hans lokal för ett tag sedan medan MATAB hyrde, men att jag skulle behöva komma in igen och fotografera eftersom jag inte hade min kamera med mig sist. Han svarar helt utan en min att det får jag inte. Jag försöker lirkande att förklara att jag varit inne i andra lokaler runt om kring på Slussen och att det är för att jag håller på med ett skolprojekt, men han rör inte en min, utan säger bara samma sak; Nej. Det är något med stämningen som gör att jag förstår att han menar allvar. Helt plötsligt blir jag rädd och inser att han faktiskt inte vill ha mig där och att jag måste gå nu, innan han blir arg. Hells Angels märket på hans motorcykel sitter väl synligt och han har ytterligare märken på sin jacka. Jag kommer inte på något mer att säga och stämningen är tillräckligt hotfull för att jag ska ge upp och inse att jag aldrig kommer in i den lokalen igen.