Genom Maria Lorentzi på Stadsmuseet får jag ett telefonnummer till några av killarna som har en mc- klubb i en av lokalerna ut mot Mälaren, jag ringer upp och bestämmer träff med Anders. Vi möts utanför ett parkeringsgarage vid mynning av Järngravstunneln och kliver in i parkeringsgaraget som går bort till den bortre änden där det finns en ramp som leder ner till en undre nivå där mc-klubbens lokal finns. Rampen är en gammal rest från när lokalen tjänade som målarverkstad och har konstiga proportioner och jag slår i huvudet. Vi går igenom ett tomt rum och Anders öppnar en blå dörr på kortsidan. Det första Anders gör är att tända en blinkande juldekoration som står högt upp i ett av de fönster som inte är förtäckta och säger att det är deras signal till de andra medlemmarna, när man ser det blinkande ljuset så vet man att det är någon i lokalen. Rummet ser ut som en ganska vanlig klubblokal, det är lite skräpigt, det står askfat framme och hänger affischer från gamla fester eller kommande konserter uppe på väggarna. Direkt när man kommer in finns ett litet kök och mitt i det första rummet står en halvmåneformad bardisk. Anders ställer sig bakom disken och frågor om jag vill ha ett glas vin. Medan vi smuttar på vårt vin visar han mig runt i lokalen. Bakom flipperspelet i en änden av rummet finns en trappa som leder till ett annat rum. Man går upp för trappan och sen får man gå ner för en likadan trappa för att komma ner på andra sidan, detta för att komma över en stor balk som skär igenom hela rummet i väldigt låg höjd. I det lilla rummet på andra sidan står motorcyklarna och en massa tillbehör till dem. För att få motorcyklarna över från det första rummet och in här så rullas de ut på kajkanten och sen in genom en dörr, in i den lokal där vi är nu. Anders berättar att förr, när Slussen fungerade som hamn, så lastades järnet av och på här för skeppning vidare, därav namnet Järngraven, som också fått ge namn åt mc-klubben Graven. Längs med ena sidan rummet där motorcyklarna står kan man även se delar av den gamla Polhemsslussen. Men killarna har inte fäst så mycket vikt vid det historiska värdet, de använder det mest som en hylla att förvara motorcykeldelar på. Jag tar mod till mig att fråga vad det betalar för lokalen. Efter att ha räknat efter en stund så säger han; 3 600 kr /månaden och då är de 9 medlemmar som delar och värmen och el ingår förstås. Efter 2, 5 timmar av vindrickande och prat så är vi båda försenade till andra aktiviteter och bryter upp. Det sista Anders ropar efter mig när vi skiljs åt uppe vid Ryssgården är: kom och hälsa på när du känner för det!
