Jag vet inte vad det är som gör att gången som leder fram till lokalen där busschaufförerna har sitt fikarum är så obehaglig. Det som tidigare var en öppen passage med en öppning i slutet som ledde till en trappa där man kom ner till Norra Järngraven eller upp till Södra Slingan, är idag helt igenbyggt och fungerar som förråd åt Busslink/SL. Jag går ner mot dörren längst ner som jag vet leder in till fikarummet eftersom man kan se busschaufförer slinka in och ut. Just när jag står och tittar ner mot vägen nedanför stålnätet på andra sidan passagen så kommer en gestalt gående ner i återvändsgränden. När han är framme vid dörren frågar jag om han kan släppa in mig i lokalen och han tittar granskande på mig och säger att det kan han bara göra om jag ska träffa någon. Jag tittar upp på någon som kan vara den yngsta busschauffören jag sett och inser att han inte skämtar, han tänker inte släppa in mig. Efter att ha rotat runt i min väska en stund hittar jag visitkortet till Ingemar på Busslink som jag pratat med tidigare och säger att jag ska prata med honom. Det är ett långskott eftersom jag inte alls har bestämt träff med Ingemar, men det funkar för han släpper in mig. Fikarummet är halvfullt med fikande busschaufförer som tittar nyfiket på mig när jag stövlar in med stativ, ryggsäck och kamera i högsta hugg. Med blicken från Stockholms yngsta busschaufför brännande i ryggen kikar jag in i kontorslokalen intill fikarummet. Där inne sitter en kvinna i medelåldern och jag frågar henne om jag får störa en minut. Jag förklarar vad mitt besök går ut på och hon säger att det bara är att fråga grabbarna där ute om det går bra att jag fotograferar lite. Hon ser min tvekan och frågar; Vill du att jag ska fråga åt dig? Jag nickar till svar och hon kommer tillbaka efter en sekund och säger självklart; - Det är lugnt. Busschaufförerna verkar exalterade över uppmärksamheten och det går lättare än jag trott att filma och fotografera. Jag tackar kvinnan inne på kontoret för hjälpen och passar på att fråga henne vad hon tycker om att sitta i lokalerna på Slussen. Hon svarar blixtsnabbt: Riv skiten! Jag blir förvånad och frågar varför hon inte gillar platsen och hon förklarar att hon inte är så insatt i det nya förslaget men att Slussen är så gammal och sunkig att för hennes del så får de gärna börja riva den imorgon. Det slår mig att hon är den andra kvinnan som jag pratat med på Slussen, men den första av de som bedriver verksamheter på platsen som faktiskt är för en rivning.
